På påsklovet så fick Ove följa med hem till mig så att han skulle få prova att spela fotboll och basket med mig och min pappa.
Först gick vi till hallen för att klä på oss. Det var ganska så varmt ute så det räckte med en tjocktröja och ett par tunna skor. När vi väl hade kommit ut så gick vi först till garaget där vi har min basketboll och sedan gick vi till förrådet där vi har fotbollar och fotbollsmål.
När vi skulle börja spela så såg man hur Oves blick gick från neutral till väldigt sur och eländig. Det var inte så svårt att lista ut vad han tänkte på som "varför man skulle vilja kasta och skjuta bollar hela dagen när man skulle kunna göra något som att jobba eller göra något annat användbart. Vi fortsatte iallafall att spela och hoppades att han skulle förstå att man egentligen bara spelar för nöjets skull.
Vi spelade minst en timme och till sist verkade det nästan som att Ove tyckte att det började bli kul, han började till och med att le även fast att han kanske aldrig skulle erkänna det.
När vi tyckte att vi hade spelat klart så gick vi in och konstigt nog så kunde Ove inte sluta prata om sin härliga upplevelse. Han berättade om och om igen hur nöjd han var när han hade gjort sitt första mål.
Senare på dagen började han tjata om att han bara måste gå och kolla på en fotbollsmatch. Jag och pappa var helt chockade. Hade Ove verkligen börja tycka om sport?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar