På påsklovet var Ove hemma hos mig och istället för att anta utmaningen att ta med honom på något svårt, något som han inte gillade så tog jag med honom ner till ladgårdsbacken där han fick vara med och byta däck på våran saab. Jag tänkte att han kunde vara mer på min sida så att han kände sig mer välkommen och kanske åkte med på någon mer socialt svår situation för Ove.
Ove tänkte nog att det här var en bättre familj än genomsnittet. De körde saab, de kunde meka med bilen själva och behövde inte åka in till någon verkstad som tog så hiskeligt mycket betalt. De gick upp hyfsat tidigt och drack sitt morgonkaffe medans de läste tidningen.
När vi skulle börja byta däck på bilen sken Ove upp över att vi skulle byta däck på saaben och inte på någon annan sån där japansk bil. Han kastade sig över domkraften och skruvdragaren och tog nästan över arbetet för mig. När jag erbjöd att hjälpa till då svarade han snäsigt att en ungdom som du som vara sitter vid datorn hela tiden kan väl ändå inget om bilar och du kommer bara vara ivägen.
Men jag visade honom allt att dagens ungdom inte är så hopplös dom han tror utan att det kanske finns något hopp. Jag tog mutterdragaren, skruvade av hjulet och rullade det åt sidan sen tog jag det nya och satte på det och skruvade åt.
Ove blev förvånad över att jag kunde byta däck och gav mig en klapp på axeln och sa att han iallafall hade lite mer hopp för dagens ungdom. Jag tror nästan att han hade lite kul när vi bytte resten av däcken tillsammans.
Men nästa gång då ska han få se på andra bullar och inte göra något dom han tycker är kul utan något svårt som gå och bada eller spela något spel på datorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar